Tjena

Hello bloggvärlden. Sorry för att jag blggade så skit igår, det blev bara inte av. Sen så har jag lite bloggtora once again, tips på vad jag skall blogga om??
 
Jobbade idag 11-18.30 och sen var jag en stund och kollade runt i Skanssi. Det finns en såå snygg jacka i Lindex som jag skulle vilja köpa, hehe. Får se. Nu skall jag kolla på film och chilla. Försöker även fixa några inlägg ännu ikväll.
 
Puss på er!

Plättar

Tjenaaaaa. Har haft fullt upp idag, hälsat på hos min mormor, stäkt plättar och varit på jobb. Nu är hemma och skall äta något! Det ända jag ätit idag är en STOR hög med plättar, haha.
 
Ännu en grej, det här har absolut inget att göra med inlägget, men Steffa, jäklar du tjejen gör mig lycklig. Ville bara säja det, pöss.
 

Varning för flumm

Okej, nu skall jag öppna mig igen lite. Eheh. Det säjs att lycka går i en sorts kurva eller våg, det går liksom opp, ner, opp, ner, jaa ni fattar. När man befinner sig högst uppe så kan man räkna med att man snart börjar ta sig neråt igen. Samma gäller det då man ligger längst nere, då kan riktingen bara vara uppåt.
 
Nu till min point, då jag funderar på hur min "våg" ser ur, så märker jag att det är något som inte stämmer. Det är ytterst sällan som jag befinner mig högst uppe, och ifall jag befinner mig där så varar det en väldigt kort tid. Känns som om jag alltid hamnar längst nere på kurvan.
 
Det här berättar jag inte för att klaga igen på hur skit jag mår. Jag mår helt okej, men jag märker att mitt humör ändras väldigt fort. Jag vet inte om det beror på det att jag är väldigt känslig. För jag vet att jag är en "emotion bomb" och kan bli ledsen av väldigt små saker. Tar väldigt mycket åt mig och hanterar motgångar rätt så dåligt... Skulle vilja bli starkare och kunna låsa ut problem, och framför allt skulle jag vilja ha lite mera balls! Inte vara så jäkla känslig hela tiden.
 
Motgångar påverkar mig liksom så sjukt mycket. Ett exempel: Jag är frisk, har ett jobb och världens finaste vänner och familj, så jag borde vara hur lycklig som helst. Men nej... problem Martina kommer fram. Det att J åkte tilbaka hem tog rätt så mycket på mig... och därför lägger jag all fokus på att känna mig ledsen pga detta, istället för att vara lycklig för allt annat. Jag fokuserar liksom alltid på det dåliga. Inte en bra egenskap kan jag säja. Kan man bli bättre på att hantera motgångar?
 
Måste tillägga nu att det här INTE är ett "Martina är deppig IGEN" inlägg. Jag mår helt bra, och skall kolla på SATC nu och sen sova. Men det sätter nog en och fundera på varför andra kan hantera motgångar så mycket bättre än jag. Jag vill också kunna skita i det negativa och istället njuta av det fina som jag har. Men det bara inte går, jag fungerar inte på det sättet, arg.
 
Hej och välkommen till min blogg. Jag heter Martina och är 25 år gammal. Här på bloggen skriver jag bland annat om inredning, pyssel och vardag. Är intresserad av fotografering och bjuder alltid nu och då på små "photoshootar" som jag själv fixar ihop. Det här är helt enkelt en blogg om mitt liv och mina intressen. Ja som sagt, my world, my words. Hoppas ni trivs! :)