Here we go again

Nu tänker jag öppna mig ordentligt. Har inte gjort det på ett tag, så nu är det dags. Jag vet inte om det har med det och göra att man börjar bli äldre eller annars bara, men jag anser att världen blir bara en hemskare värld. Man skall vara så rädd och orolig om allt hela tiden. Låt mig förklara.

 

Då jag tar upp fb och skrollar igenom är detta vad jag får läsa: "Mjölk är inte mera nyttigt - stor dos leder till tidigare död" och "Det vi äter är inte det vi tror - färdig mat till stor skada för hjärnan" eller "Den här kvinnan kommer att dö imorgon - läs hennes story här".  Man blir liksom baa jaha? Finns det inget bra i den här välden mera?? ALLT jag läser är negativt och handlar bara om död död död och död. Varför skall man alltid skrämmas om exakt allt? Jag menar vem i helv*** skriver en artikel om hur ebola kommer döda 90% av världens befolkning?! Jag vill inte veta om sådant, jag vill verkligen inte veta ifall det är det som kommer hända. Man skall varna om exakt ALLT och ALLT som är farligt eller dödande skall tas upp. Är det bara jag som känner mig stressad och pressad för detta? Jag vet liksom inte vart jag skall ta mig, går omkring orolig hela tiden och funderar "har jag druckit för mycket mjölk nu" och "när kommer ebola till Finland". Det är klart att nyheternas uppgift är att informera, men vi behöver fan inte veta allt om precis allt! Och det jag alltid funderat över är, då man ser på nyheterna på tv handlar det 99% om dåliga nyheter, varför? VARFÖR berättar man inte om goda nyheter? Finns det inga sådana eller har man bara bestämt sig att positiva nyheter inte skall få vara med? Vilken äckligt negativ värld vi lever i!

 

Jag skulle vilja stänga av allt som kallas "nyheter". Kommer ebola och äter upp alla, då gör den det. Det finns inget jag kan göra åt saken. Men jag vill inte resten av mitt liv gå omkring och oroa om exakt allt. Och hörni, har ni tänkt på det här. Varför skall man laga tusentals filmer och serier om hur man på 1000 olika sätt kan ta livet ur någon? Ja menar tänk, hur jäkla många filmer/serier handlar om mord? Är det liksom det vi vill se på i riktiga livet också? Hur man tar liver ur någon? VAKNA UPP! Vi lever i en sjuk värld där det knappt finns något äkta kvar! Allt är så otroligt ytligt, det ända man skall fokusera på är att vara snygg och smal, ha pengar, vara känd och äga allt.

 

Jag vet att jag inte håller mig riktigt till ämnet, men jag kan inget åt det. När har världen blivit på det här sättet? Varför kan man inte få läsa mera om bra, positiva, glada, lyckliga nyheter? Jag är för känslig för den här världen och det vet jag, men är jag den ända som tänker så här? Den ända positiva stimulansen vi får är då någon ger oss en "tummen upp" på fb. Wohoo. Om det är någon som har en åsikt så får ni gärna kommentera. Nu säjer jag tack och god natt.

Enjoy

 
Min helg har börjat med mycket skratt, glädje och kärlek. Igår hade jag en riktig myspys dag med pojkvännen, vi var bla och äta på restaurang och så. Kvällen avslutades med att jag fick en massa fina vänner hit hem till mig på spelkväll. Då blev vi jag, Mikko, Nette, hennes kille, Matilda och Irene, en super kul kväll! Efter spelkvällen drog vi ännu ut en stund och dansade loss. Fast vi drack inte alls mycket på baren och det var skönt, behövdes ingen stor mängd alkohol. :)
 
Nu håller jag på och städar här efter igår och snart bärs det av till mamma och pappa. Den sköna helgen fortsätter alltså.

När det känns bra

Häj! Idag mår jag bra, och det känns underbart. Solen skiner ute (fast det är ändå sjuuukt kallt) och jag tror seriöst att det är solen som får mig på så här bra humör. Har varit ute och joggat och nu skall jag pyssla och syssla en massa här hemma, bla. gå igenom alla mina kläder... hehe. På kvällen blir det teater på ÅST med Jossan och så skall jag avsluta dagen med att mysa med pojkvännen. Låter som en ganska bra dag va? Tycker jag med! 
 
Bjussar på lite instagram bilder, vill ni följa mig där så heter jag @martinagyll
 
 
Idag, ute och joggar i det fina höstvädret.
På fredagen, party med Matilda.
Hej och välkommen till min blogg. Jag heter Martina och är 25 år gammal. Här på bloggen skriver jag bland annat om inredning, pyssel och vardag. Är intresserad av fotografering och bjuder alltid nu och då på små "photoshootar" som jag själv fixar ihop. Det här är helt enkelt en blogg om mitt liv och mina intressen. Ja som sagt, my world, my words. Hoppas ni trivs! :)