Tingsrätten och munkar

Hääääääj. Jag vet att jag inte bloggade förra torsdan, men hade har för mycket på gång, igen. Fattar inte hur "storbloggare" hinner blogga hela tiden?? Eller kanske är det för att de inte har något (annat) jobb? Höhö. Any way, jag är här nu. Kan ju sammanfatta lite hur förra veckan var, praktik måndag till fredag och jobb fredag och söndag, där har ni det. På lördagen firade vi min syster som fyllde 25.
 
Den här veckan började med tingsrätten... var som vittne till en vän som sökte kontakt- och besöksförbud åt en granne. Jag kan säja att jag inte på länge varit så rädd som jag var då jag kom in till salen! Där satt min vän, hennes familj, domaren, sekreteraren, grannen och hens advokat. Jag satte mig i ett eget bord med mikrofon. Domaren började med att fråga några detaljfrågor och sedan skulle jag säja efter henne "jag lovar och svär att inte ljuga bla bla bla...", ni vet säkert? Det som alla gör i filmer också haha. Efter det fick min vän ställa mig några frågor, och där efter advokaten. Jag bara darra då jag svarade, för hade ju precis svärt till en domare att inte ljuga så fick fundera ut väldigt noga vad jag skulle svara. Allt gick bra och grannen blev dömd, så ett bra slut så att säja. Men den stunden då jag satt där inne i salen kommer jag nog aldrig att glömma!
 
Det var då måndagen, igår däremot var jag hemma hos mamma och pappa och stekte munkar! Alltså, oooh. Så jäkla gott med färska munkar! Men hörni, nu skall jag fixa mig och sedan dra på jobb! Vi hörs mera imorgon!
 

Socialpedagogisk ridterapi

Nu tänkte jag berätta lite närmare om min praktikplats. Jag praktiserar alltså på ett stall där de har socialpedagogisk ridterapi. Så hemskt mycket detaljer får inte jag berätta pga tystnadsplikten, men vill ändå ge er en helhetsbild på hurdant arbetet är.
 
Klienterna som besöker stallet är väldigt olika, vi har funktionshindrade klienter (i alla olika grader), klienter som lider av psykisk ohälsa och klienter som har sociala problem. Grundtanken med socialpedagogisk ridterapi är att dessa klienter skall få komma till stallet utan att behöva känna sig utstötta, på stallet får de vara med i gemenskapen och känna att de hör till och är viktiga. Alla klienter vill inte rida, ridningen är liksom inte huvudpoiten. Vissa vill bara rykta, andra kanske vill ta kärran och gå ut och köra. Man blir inte tvingad till något och tanken är att alla skall ha roligt och gå hem med ett leende på läpparna.
 
Stallets ägare M. och S. som sköter om hela ridningen vill inte veta så hemskt mycket om varför klienterna besöker stallet, de tar alla klienter som vanliga människor. Fokusen läggs alltså på personen, inte på sjukdomen/problemet. 
 
På stallet bor 15 hästar av vilka 4 är uppskolade till terapihästar. De här hästarna är helt fantastiska, de är upplärda att tolerera så gott som allt. Med detta menar jag inte att hästarna skulle vara lärda till att tolerera t.ex våld, nej. Hästarna är lärda att tolerera plötsliga ljud, rörelser, berörningar och andra oberäkneliga situationer. Man kan liksom inte förutspå hur vissa klienter reagerar, därför måste hästarna vara väldigt säkra.
 
Det här som M. och S. håller på med är helt fantastiskt, de gör ett väldigt fint arbete. Att hantera hästar är inte alltid de lättaste om man skall göra det på ett tryggt sätt, sedan att ännu kombinera det med väldigt krävande klientarbete, ja man kan inte annat än lyfta på hatten!
 
 

My weekend

 
Min helg kort och gott: mycket skratt, träning, hälsosam och god mat, shopping och bra sällskap. Har haft en super lyckad helg så nu borde jag årka med den kommande mördar veckan! Let´s do this!
Hej och välkommen till min blogg. Jag heter Martina och är 25 år gammal. Här på bloggen skriver jag bland annat om inredning, pyssel och vardag. Är intresserad av fotografering och bjuder alltid nu och då på små "photoshootar" som jag själv fixar ihop. Det här är helt enkelt en blogg om mitt liv och mina intressen. Ja som sagt, my world, my words. Hoppas ni trivs! :)