Det här med lycka

 
Det här med att vara lycklig, inte alltid så lätt. Eller jaa, desto äldre man (eller kanske bara jag?) blir, desto svårare är det att känna lycka. Så här känns det för mig. Blir mera medveten om vad som påriktigt händer i världen, the ugly truth kommer liksom fram. Klart det finns dagar då jag är lycklig, men till lika finns det även massvis med dagar då jag känner ångest och panik. Hur skall man kunna fokusera på det goda då allt dåligt hela tiden tynger fram?
 
Min pojkvän påminner mig hela tiden om att inte ta livet på för allvar, och där har han nog rätt. Kanske det är så jag borde börja tänka och göra? Men på något vis känns det själviskt, för jag knippar ihop "ta inte livet på för allvar" med "jag vill inte se verkligheten". Förstår ni alls vad jag menar? Om man tänker "don´t worry, be happy" så blundar man ju nog aningen, man vill inte se verkligheten. Men kanske det är nödvändigt att ändå tänka så här för att man skall klara sig? Men jag har oberoende jätte svårt att inte ta livet på för allvar med tanke på allt det hemska som pågår runt om mig. Fast det gör ju nog inte gott att alltid fokusera på det negativa, det vet jag. Ibland brukar jag hoppas på att jag fortfarande var 8 år, leva livet utan att behöva oroa om precis exakt allt.











Kom ihåg mig?
Hej och välkommen till min blogg. Jag heter Martina och är 25 år gammal. Här på bloggen skriver jag bland annat om inredning, pyssel och vardag. Är intresserad av fotografering och bjuder alltid nu och då på små "photoshootar" som jag själv fixar ihop. Det här är helt enkelt en blogg om mitt liv och mina intressen. Ja som sagt, my world, my words. Hoppas ni trivs! :)